AA och de fem C:na

Vad handlar det här egentligen om?

#

Jag minns första gången jag hörde uttrycket ”själskirurgi” på ett AA-möte – jag trodde tjejen som nämnde det var en aning vrickad. ”Själskirurgi!” Vad sjutton handlade det om? Senare såg jag det nämnas i boken Dr Bob och de andra föregångarna. Därefter läste jag magisteruppsatsen skriven av min och AA:s vän, T. Willard Hunter, och såg att han beskrev Frank Buchman som den ”gamle själskirurgen”. Slutligen, när jag fördjupade mig i Oxfordgruppens rötter, föll bitarna i kirurgiprocessen på plats en efter en:

1. Synden var grundproblemet.
2. Synden var allt som stängde en ute från Gud eller medmänniskorna.
3. För att göra Guds vilja behövde man skära bort synden.
4. ”Konsten” att utöva själskirurgi, som Buchman kallade det, gick ut på att avlägsna synden ur ens liv genom ett skarpt, ”kirurgiskt” ingrepp. Det började med att överlämna sitt liv åt Guds omsorg och ledning, för att därefter använda Guds kraft till att rensa bort synden.
5. Detta gjorde man, enligt Buchman och hans medarbetare, genom de fem C-punkterna:
   1. Confidence (förtroende/tillit)
   2. Confession (bekännelse)
   3. Conviction (insikt/övertygelse)
   4. Conversion (omvändelse/andligt uppvaknande)
   5. Conservation (vidmakthållande/fortsättning, senare benämnt Continuance)
6. Processen innebar också att gottgöra (göra gottgörelser), söka Guds vägledning, fortsätta med daglig överlåtelse, föra budskapet vidare samt leva efter Bibelns andliga principer.

Det dröjde inte länge förrän jag insåg att detta var själva kärnan i våra tolv steg – precis så som Bill fick vägledningen förmedlad till sig av Ebby Thacher, Rowland Hazard, Shep Cornell, Victor Kitchen, paret Twitchell, pastor W. Irving Harris med fru, Sam Shoemaker och Bills övriga vänner inom Oxfordgruppen i mitten av 1930-talet.

Allt började naturligtvis med det ohanterliga livet (”O Gud, styr mig, för jag förmår inte styra mig själv”). Där fanns villigheten att tro och att skrida till handling (Johannes 7:17 – Sam Shoemakers favoritvers). Därefter stod man vid vändpunkten (ett uttryck från William James). Sedan påbörjade man den verkliga överlåtelsen och själskirurgiprocessen som kom att bli våra mellansteg:

1. Ett beslut.
2. Det moraliska provet – att skriva ner de fyra absoluterna och se hur ens liv höll måttet.
3. Att bekänna – att inviga Gud och en annan troende i det man upptäckt.
4. Att nå syndainsikt (Convicted) – ett uttryck som både Lois Wilson och Anne Smith använde i sina dagböcker, vilket innebar att bli fullständigt övertygad om att man hade misslyckats inför Gud och var villig att ”hata och överge” sina synder.
5. Omvändelse (Conversion) – den process som föreskrevs av Jung, fördjupades i detalj av Shoemaker och praktiserades av Rowland Hazard, Ebby och Bill. Det innebar att ta emot Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare och därigenom förvandlas till en ny människa: ”Alltså: om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.” Denna vers från 2 Korinthierbrevet 5:17 återfinns i texter från Oxfordgruppen, Shoemaker, tidiga AA, Clarence Snyder med flera. Detta var det ”förvandlade livet” som föddes ur att bli pånyttfödd av Guds Ande.
6. Vidmakthållande (Continuance) – processen att dagligen överlämna sina synder, göra en daglig självrannsakan, göra en daglig bekännelse, nå insikt om nyuppkomna eller återvändande brister, förtrösta på Guds kraft till förändring och sedan återupprätta gemenskapen med Gud genom bibelstudier, bön, vägledning, att ”föra det vidare” som Buchman uttryckte det, samt att bland annat leva efter principerna i 1 Korinthierbrevet 13 och de fyra absoluterna.

Dokumentationen

#

Hur styrker man allt detta? Du kan studera Harold Begbies Life Changers, där Buchman beskrivs som ”själskirurgen” och Begbie redogör för upprinnelsen till de fem C:na. Du kan läsa Soul Surgery, den inflytelserika boken som gavs ut 1919 av H. A. Walter i samarbete med professor Henry Wright och dr Frank Buchman. Där förklarar Walter varje C i detalj. Du kan läsa om dem i Sam Shoemakers första betydande verk – Realizing Religion. Och du ser att dessa metoder inte bara togs ur luften; var och en vilade på biblisk auktoritet. Var och en förklarades noggrant. Och var och en definierades senare ingående av Sam Shoemakers lärda medarbetare, dr Olive Jones, i hennes bok Inspired Children.

Precis som med de fyra absoluterna gäller att om man söker den måttstock för sanning som Shoemaker, Buchman, doktor Bob och Bill använde i begynnelsen, vänder man sig till själva bibelrötterna:

• För förtroende (Confidence): De många verserna om vittnesbörd.
• För bekännelse (Confession): Jakobsbrevet 5:16.
• För insikt/syndainsikt (Conviction): Verserna om hur missgärningar tar överhanden.
• För omvändelse (Conversion): Romarbrevet 10:9 – att bekänna Jesus som herre och tro att Gud har uppväckt honom från de döda.
• För vidmakthållande (Continuance): Den rika mängden texter om bön, bibelstudier, att söka Guds vägledning, vittnesbörd, gemenskap samt att leva efter principerna i Bergspredikan, 1 Korinthierbrevet 13 och Jakobsbrevet – jämte andra källor, däribland de tio budorden.

Analysen och studierna

#

Jag har behandlat dessa fem C från olika synvinklar i flera av mina böcker. I The Akron Genesis of Alcoholics Anonymous visade jag hur C-principerna tillämpades. I Anne Smith’s Journal citerade jag ur doktor Bobs hustrus anteckningar, där hon ägnar mycket utrymme åt att diskutera de fem C:na. I The Oxford Group and Alcoholics Anonymous redogjorde jag i detalj för de historiska rötterna till de fem C:na. I New Light on Alcoholism presenterade jag pastor Shoemakers diskussioner kring dessa idéer. I Good Morning! gav jag den bibliska bakgrunden till stilla stunden (Quiet Time), inklusive bibelstudier, bön, lyssnande, användning av andaktsböcker, dagboksskrivande med mera.

Och jag utelämnade sannerligen inte nödvändigheten av att ta emot Kristus – något som så många nutida författare har utelämnat i sina påståenden om att lyssna till Gud. Detta begrepp om ”överlåtelse” (surrender) är avgörande för den som vill ha en sann bild. Om man inte läser eller sätter sig in i Streeters The God Who Speaks, Fordes The Guidance of God, Days The Principles of the Group, Shoemakers National Awakening och Realizing Religion, så förstår man det helt enkelt inte. ”Vidmakthållande” (Continuance) togs inte bara ur luften.

Anne Smith var en av dem som anmärkte att det är ett kryphål för fegisar att vända sig till ”gruppen” i stället för till ”Kristus”. Träffande uttryck – ”kryphål för fegisar”. Shoemaker hade, något mer finkänsligt, beskrivit det som att använda ett ”absurt namn på Gud”, att förlita sig på ”hemmagjord religion” och att ta till ”halvhjärtade böner”. Jag skulle kalla det att försöka lyssna till ett budskap utan att ha en radiomottagare. Detsamma skulle Oxfordgruppens författare Hallen Viney göra i sin lilla skrift How to Begin.

Halva brödet är inte bättre än inget alls när det handlar om att följa Guds anvisningar i Den heliga skrift. Lämnar man bort Bibeln, den helige Andes gåva och Kristi lära om frälsning och pånyttfödelse, kan man lika gärna läsa bröderna Grimms sagor. Då missar man helt enkelt poängen.

Lycka till med efterforskningarna!

#

Vi har rika och lättillgängliga skatter i våra andliga rötter. Doktor Bobs boksamling berättar saker om AA som du aldrig har hört förut. Anne Smiths dagbok visar sidor av AA som du aldrig har förstått. Oxfordgruppens skrifter belyser det ”praktiska handlingsprogram” som Joe och Charlie talar om i sina Stora Boken-seminarier. Shoemakers skrifter visar vad Bill Wilson antingen hörde, läste eller både och.

Böckerna kring den stilla stunden, inklusive Bibeln, ger dig hela bilden av den process av ”bön och meditation” som de tidiga AA-medlemmarna använde – att bli Guds barn genom pånyttfödelsen från ovan, bön, bibelstudier, att lyssna inåt, pröva vägledningen (checking), läsa ”uppbygglig litteratur” och dela gemenskapen. Det är en helhet, inte ett plockgodis där man väljer och vrakar.

Kännedomen om bredden av de böcker som de tidiga medlemmarna läste hjälper dig också att genomskåda de stundtals oförenliga källor som AA-medlemmar själva försöker smälta samman till en enda röra: Bibeln, New Age, New Thought, romersk-katolska uttryck, humanistiska frågeställningar och begrepp, och så vidare. De går helt enkelt inte ihop. Men de är likväl en del av historien. Lycka till med efterforskningarna!

Originalet på engelska kan hittas här.