Texten (Bill Wilsons svar):#
Att du verkar ha blivit personligt besviken på mig kan vara en ny och smärtsam upplevelse för dig, men många medlemmar har känt precis likadant inför mig. Det mesta av deras smärta har inte bara orsakats av mina många brister, utan också av deras egen envishet med att placera mig – en vanlig alkoholist som bara försöker komma överens med andra människor – på en helt inbillad piedestal; en plats som ingen felbar människa någonsin skulle kunna leva upp till.
Jag är säker på att du förstår att jag aldrig inför någon har utgett mig för att vara vare sig ett helgon eller en superhjälte. Jag har upprepade gånger, och helt sanningsenligt, sagt att AA är fullt av människor som har gjort större andliga framsteg än jag någonsin har gjort eller kommer att kunna göra. På vissa områden i livet har jag gjort tydliga framsteg, men på andra verkar jag ha stått stilla – och i ytterligare andra avseenden kan jag till och med ha gått bakåt. Jag är ledsen att du är besviken på mig, men jag är tacksam över att till och med jag har fått ett liv här.
Citat ur Stora Boken:#
”Ingen av oss har ens tillnärmelsevis lyckats följa dessa principer. Vi är inte helgon. Det viktiga är att vi är villiga att tillväxa i andlig riktning. De principer vi upptecknat visar vägen till framgång. Vi eftersträvar andliga framsteg snarare än andlig fullkomlighet.”
— Anonyma Alkoholister (Stora Boken), sidan 53
Ordspråk:#
Kasta ingen skugga över någon, om det inte är för att ge dem svalka.
Vännens kommentar:#
En vän till mig skrev:
”Att sätta någon ’på en piedestal’ är bara andra sidan av samma dömande mynt (att leka Gud) – det är sidan där det står ’kärlek’ istället för ’hat’, men det är fortfarande att leka Gud. Att sända någon till himlen är i lika hög grad att leka Gud som att sända dem till helvetet. Problemet i denna berömda händelse låg inte hos Bill – vilket vi tydligt ser i hans svar. Han genomskådade dem verkligen. Heder åt honom. Felet låg hos de medlemmar som satte Bill på en piedestal. Det är förnedrande att göra så mot en annan människa. Varje gång vi sätter någon på en piedestal kommer vi förr eller senare att hata dem för att de i verkligheten är ofullkomliga.
Varje gång vi sätter någon på en piedestal gör vi det för att upphöja oss själva till ’gudaskapare’. Så småningom kommer vi att hata dem eftersom vår egen illusion om oss själva som ’skapare’ är helt beroende av deras ’godhet’ – och när det slutligen uppdagas att de inte är så perfekta, känner vi harm. Vi petas ner från vår position som små ’gudaskapare’.
Detta är mycket vanligt inom AA (och i religioner med för den delen) – särskilt när relationen mellan sponsor och sponsee blir osund genom att man säger ’min sponsor är…’, dyrkar ’sponsorstamtavlor’ och så vidare. (Jag håller min egen ’stamtavla’ för mig själv för att undvika den här sortens nedvärderande tänkande.)
Till en början är det inte alltid ’idolens’ fel – det är ofta klängiga och bekräftelsesökande tillbedjare som har lyft upp honom från första början. Hjältedyrkan slutar alltid så här. Som i det extrema exemplet när John Lennon mördades av sitt eget ’fanatiska fan’.
Bill var väldigt klarsynt i sitt svar. Hans reaktion var helt perfekt och han förstod uppenbarligen den här principen. Han var TVUNGEN att lära sig den… annars hade han aldrig överlevt som ’Bill W.’ Han var en mycket speciell man.”
Originalet på engelska kan hittas här.