Inledning: Den lilla röda bokens utveckling#
The Little Red Book, skriven av Ed Webster, publicerades 1946 av Webster och hans nära vän Barry Collins. Inledningsvis bar den titeln An Interpretation of the Twelve Steps of Alcoholics Anonymous. Den var därmed en i raden av många pedagogiska skrifter med samma titel som föregått den och som cirkulerat inom AA-grupper över hela landet. Syftet var att utbilda det ständigt växande antalet alkoholister som sökte kunskap om och tillträde till det program som skisserades i boken Anonyma Alkoholister, mer känd under sin populära titel Stora Boken (även kallad The Big Red Book).
Det som AA:s medgrundare, Dr. Bob och Bill W., hade upptäckt behövde föras vidare. Under de första fyra åren skedde detta muntligt, genom att ”en alkoholist talade med en annan” om sina egna personliga erfarenheter av tillfrisknande. Akron och New York var de främsta centrumen varifrån de goda nyheterna om tillfrisknande strålade utåt.
De väsentliga delarna i det som framkallade tillfrisknandet, och som först överfördes muntligt, fann snart en trygg förvaringsplats i en skriven tradition – Stora Boken, som publicerades 1939. Två år senare ledde en hyllad artikel av den populära journalisten Jack Alexander i marsnumret av Saturday Evening Post till ett enormt antal förfrågningar om programmet från hela USA.
Snart stod det klart för flera av de tidiga medlemmarna att det fanns ett behov av en instruktionsmanual som på ett kortfattat sätt sammanfattade principerna bakom de tolv stegen i Stora Boken. En av de första publicerades av kontoret i New York i april 1940 med den enkla titeln AA. Ruth Hock, sekreterare på New York-kontoret, skickade ofta ett exemplar av detta häfte till dem som frågade om AA, precis som hon gjorde till Pat Cronin (en av de mest inflytelserika tidiga medlemmarna i Minnesota) i augusti 1940. Den var avsedd för personer som hade liten eller ingen kännedom om Stora Boken, som inte hade råd med den, eller som kände sig skrämda av den stora mängd material den innehöll.
AA-skriften bestod av sex artiklar som publicerats i Houston Press, skrivna av en journalist som nyligen blivit nykter i AA-gemenskapen i Cleveland. Dessa artiklar sammanfattade det nya programmet för alkoholister, och på vissa sätt var skriften bland de första av de många instruktionsguider som började cirkulera inom gemenskapen. Mycket tidigt producerade Akron sin egen manual. Cleveland, som separerade från Akron 1939, står som en utmärkt modell för gruppens medvetenhet om behovet av att dela upp nykomlingar i ”nybörjarmöten”, där de kunde bekanta sig med AA:s grundläggande principer. Detta var förväntningen innan man deltog i de formella gruppmötena – en praxis som kopierades av Nicollet Club, en av de tidigaste grupperna i Minneapolis och ett viktigt forum för Ed Websters utveckling av innehållet i Den lilla röda boken.
Det som växte fram som en accepterad text bland grupper i hela USA var en liten generisk manual – en version som användes i Detroit och trycktes av gruppen i Washington, D.C. Vanligtvis gicks alla steg igenom under fyra möten med mindre variationer kring vilka steg som behandlades vid varje möte.
En variant av denna version, sammanställd av Pat Cronin, var den text som användes vid Alano Club, en annan tidig AA-grupp i Minneapolis, när Ed Webster valdes till en av instruktörerna för nykomlingarna. Det var också denna skrift som Webster skulle bygga sin egen manual på, vilken utvecklades vid Nicollet Club. Istället för att täcka alla steg på fyra lektioner hade Webster skrivit en liten bok som tillsammans med en inledning hade tio kapitel – ett för varje steg, förutom ett gemensamt kapitel för steg 6 och 7 samt ett för steg 8 och 9. Även om titeln i stort sett var densamma som för andra texter som redan cirkulerade, hade själva texten utökats kraftigt.
Inom några få år blev den mycket populär över hela USA och Kanada. Websters version av boken, vars namn blev The Little Red Book i samband med tryckningen 1949, har en unik plats i Anonyma Alkoholisters tidiga historia. (1) Dess syfte var att introducera nykomlingen till rikedomen i ett nytt liv och den personlighetsförändring som uppenbaras genom de 12 stegen. I samma tradition som de tidigare tolkningarna var språket klart och enkelt. Dess kärnbudskap, som lockade människor från hela världen, var detta: Att tillfriskna från alkoholism innebär att införliva de andliga principer som finns i de 12 stegen i sitt dagliga liv, det vill säga att återupprätta sina relationer med sitt sanna jag, med andra och med Gud så som vi uppfattar Honom.
Under de två decennier som boken förblev under Ed Websters kontroll fortsatte han att göra förändringar, vissa större och andra mindre, i många av de 21 tryckningarna för att förtydliga sina tankegångar.
Inledningsvis fick Websters tolkning stöd från AA:s båda grundare, Dr Bob och Bill W. Dr Bob läste det ursprungliga manuskriptet och gav det sitt helhjärtade stöd, uppmuntrade människor att köpa det och delade personligen ut exemplar till vänner. Han insisterade på att exemplar skulle förvaras på lagret i New York för inköp och distribution. Bill W. visade också sin positiva inställning till boken i sin tidiga korrespondens med Webster. Allteftersom åren gick visade sig dock Bill W. vara mindre än entusiastisk över boken, och han blev till synes oroad över att den, istället för att bara vara en lokalt spridd skrift som New York-kontoret inte hade någon åsikt om, snabbt höll på att anta rollen som en ”lärobok” som användes av många lokala avdelningar både på hemmaplan och utomlands.
Bill W:s brev uttrycker tydligt hur hans tankar utvecklades från godkännande till oro, inte över innehållet i sig utan på grund av dess utbredda acceptans som en standardtext som inte var godkänd av New York-kontoret. Denna popularitet gav ytterligare tyngd åt hans stöd för inrättandet av kommittén för konferensgodkänd litteratur (Conference on Approved Literature), som så småningom skulle fastställa kanon för de böcker som godkändes av New York-kontoret. En av dessa böcker, Twelve Steps and Twelve Traditions (Tolv steg och tolv traditioner), skrevs av Bill och gavs ut 1952 som AA:s officiella tolkning av de 12 stegen. Lyckligtvis dog inte The Little Red Book i det skedet, utan fortsatte att attrahera många AA-medlemmar som deras eget andliga Magna Charta.
Kontexten kring utvecklingen av The Little Red Book i Minneapolis gör det möjligt för oss att i kapitel ett och två undersöka de viktigaste personligheterna inom AA-kretsarna i Minneapolis – Barry Collins, Pat Cronin och Ed Webster – samt utvecklingen av Alano Club och Nicollet Club under AA:s allra tidigaste dagar. Bakom deras meningsskiljaktigheter låg frågan om vem som kunde bli medlem i AA. Var önskan att sluta dricka tillräcklig? Den hårda linje som Nicollet Club drev gällande medlemskap i AA har subtila undertoner även i The Little Red Book.
The Little Red Book, tillsammans med delar av två andra böcker av Ed Webster, Stools and Bottles och Our Devilish Alcoholic Personalities, ger tydliga insikter i Websters andlighet, vilken diskuteras i del 3. Tillsammans med hans korrespondens med Dr Bob och i mindre utsträckning med Bill W., vittnar de om enkelheten i en andlighet baserad på de 12 stegen. Särskilt när det gäller steg 3 och 11 försöker Webster försona den fängslande dikotomin i relationerna mellan Guds vilja och människans vilja.
Websters andlighet kan tydligt utläsas ur hans skrifter, i synnerhet från The Little Red Book. Det är vad jag ofta kallar för en ”relationell” andlighet, det vill säga att den står att finna i de ordnade relationer vi har till vårt sanna jag, till andra och till Gud så som vi uppfattar Honom. Var och ett av stegen pekar på en av dessa relationer. Genom sin ständiga hänvisning till den alkoholistiska personligheten pekar Webster på den andra person/det andra jag som bor inom alkoholisten och som vill individen allt annat än väl. Detta jag är självcentrerat och avskärmat från verkligheten, och det är dess skadliga inflytande som gör allt i sin makt för att förstöra de kärleksfulla relationer vi har till andra. Slutligen fördärvar och fräter det på relationen till ens Högre Kraft, Gud så som han eller hon uppfattar Honom, oavsett hur den relationen ser ut.
Denna alkoholistiska personlighet är källan till mycket ofog och olycka. I kontrast till detta utgör upptäckten av ens verkliga personlighet den ledstjärna som styr livet mot att återupptäcka dem som vill dela vår resa. Att ge näring åt vårt verkliga jag och odla de relationer som är tänkta att berika våra liv utan alkoholens gift ger oss bättre förutsättningar att utforska vår relation med en Gud så som vi uppfattar Honom.
En av de bästa beskrivningarna av AA-gemenskapen, hämtad från dess tidiga historia, är att det är en icke-professionell grupp för ömsesidig hjälp bestående av män och kvinnor, organiserad i syfte att hjälpa varandra att leva nyktra och tillfredsställande liv inom ramen för Anonyma Alkoholisters gemenskap och principer. Människor som kom in i programmet behövde undervisas i de grundläggande principerna som finns i de 12 stegen. Det som långsamt växte fram i Minnesota (och på andra platser) var organiserade program för ömsesidig hjälp med gemenskapen som bas, tänkta att komplettera de utbildningsinslag i AA som förts vidare i Stora boken. Denna utbildningsmodell skulle så småningom bli drivkraften bakom grundandet av de första prototyperna till behandlingshem som använde de 12 stegen som grund för det som kom att bli Minnesotamodellen: Pioneer House, startat av Pat Cronin 1948, och Hazelden Manor, startat av Cronins sponsee Lynn Carroll 1949. Både Cronin och Carroll ville helt enkelt erbjuda en miljö för dem som behövde mer tid att fördjupa sig i studiet av Stora boken och stegen samt deras praktiska tillämpning. Föreläsningar om de 12 stegen och relaterade ämnen, tillsammans med efterföljande diskussioner, utgjorde programmets hjärta. De tog principerna för ömsesidig hjälp och erbjöd dem i en trygg miljö.
Gradvis övergick det ursprungliga paradigmet för ömsesidig hjälp i 12 steg till professionella behandlingsprogram, såsom Hazelden Betty Ford-stiftelsen, med en tvärvetenskaplig personalstyrka som så småningom inkluderade tillfrisknande från beroende av även andra droger utöver alkohol, liksom samsjuklighet i form av psykisk ohälsa som en del av deras integrerade behandlingsprogram. När vi spårar historien om The Little Red Book påminns vi om hur det var i början av AA-rörelsen – ett enkelt och osminkat förhållningssätt till tillfrisknande baserat på det tolvstegsprogram som finns dokumenterat i AA:s Stora bok.
Populariteten hos Websters tolkning, som först gavs ut i bokform 1946, är en utmärkt barometer för hur allvarligt den tidiga gemenskapen i tillfrisknande såg på tillfrisknandets budskap och enkelhet. Nästan hälften av Websters bok kan spåras tillbaka till 1944–1945, till tal som han höll för en rad olika grupper i Bostonområdet. De är utmärkta exempel på de tidiga och enkla förväntningarna hos AA-medlemmar, samt vikten av Stora boken och det program den presenterade. Detsamma kan sägas om de föreläsningar om samtliga steg som Webster höll i Nicollet-gruppen (1944–1946): Läs Stora boken, praktisera dessa principer, gå på möten och omsätt det tolfte steget i handling genom tjänande av andra. Det är detta som The Little Red Book så småningom sammanfattade. Denna bok har spelat en central roll i att vaska fram och sprida kärnan i de andliga principer som ryms i de tolv stegen. Genom att göra det tillförde den ett viktigt mått av konsekvens och disciplin till det tidiga AA-sällskapets pedagogiska roll. (G. Chesnut har gett den bästa genomgången av de tidiga åren för The Little Red Book, 1946 till 1949, i sin essä om boken: ”A Comparison of the 1946 and 1949 editions of The Little Red Book”, http://hindsfoot.org/ed02.html.)
Kapitel 4#
Etapp I: 1946–1949#
G. Chesnut använder sig av många källor i sin artikel ”The First Edition of The Little Red Book” och täcker denna första etapp av utvecklingen med sin vanliga noggrannhet för detaljer. Han lämnar oss med några tankar om varför kunskap om denna period är så viktig för AA:s historia. (1) Han skrev: ”Vi skulle kunna beskriva The Little Red Book som den bästa sammanställningen som finns av vad Dr Bob och hans krets i övre Mellanvästern ansåg vara de viktigaste sakerna att lära nykomlingar.”
Han påpekar hur den titel som boken är känd under idag växte fram: ”De tidiga tryckningarna hade ett mörkt rubinrött omslag, så den kom att kärleksfullt kallas ’The Little Red Book’ av sina användare för att skilja den från boken Alcoholics Anonymous, som ursprungligen kallades ’den stora röda boken’ på grund av sitt röda och gula omslag. 1949 års utgåva (tryckning) bar titeln ’The Little Red Book’, vilket är det namn som har hängt med fram till idag.”
Resten av artikeln behandlar de förändringar som återfinns i de tryckningar som följde efter den ursprungliga utgåvan från 1946: två tryckningar 1947, en fjärde tryckning 1948 och de två versionerna av tryckningen 1949. Den första versionen (1949) hade på sidan 62 en text som hamnat upp och ned, vilket korrigerades genom att man klistrade en sida över den. När den tryckningen tog slut publicerades en andra tryckning 1949 där den sidan hade korrigerats. Chesnut anser att 1949 års utgåva ”bör ses som en sorts referensversion i många avseenden, eftersom detta var den sista utgåvan där Dr Bob hade något inflytande över boken.”
Vilket inflytande Dr Bob hade på de tryckningar som följde efter den ursprungliga (första) är inte klarlagt. Korrespondensen mellan Webster och Dr Bob gör dock klart att Webster var mycket noga med att informera Dr Bob om de ändringar som infördes, men det framgår inte om Webster hade skickat några korrektur till Dr Bob innan de reviderade tryckningarna publicerades, så som han gjorde med den första tryckningen. Webster skickade dock exemplar av varje ny och reviderad tryckning. Den korrespondens mellan Webster och både Dr Bob och Bill W som följer ger en beskrivning av orsakerna till de ändringar som Webster lade till i sin bok. (2)
Korrespondensen mellan Webster och Dr Bob#
Utvecklingen av Websters idéer, och sannerligen hans andlighet (vilken vi kommer att behandla i del tre), så som de presenteras i de tidiga tryckningarna av boken, finner en värdefull bakgrund i hans brevväxling med Dr Bob före dennes död 1950.
Den 3 november 1946 (tre månader efter publiceringen av den första tryckningen) skrev Dr Bob till Ed Webster och tackade honom för boken, som han i sin lakoniska stil fann vara ”helt okej”.
Webster svarade den 13 december 1946 och noterade att han på den dagen fem år tidigare hade kommit in i Anonyma Alkoholister, vilket han betecknade som en ”stor dag”. Efter att ha berättat vad den dagen hade betytt för honom gav han ett viktigt skäl till varför han skrivit boken. Att presentera de 12 stegen för nykomlingar hade alltid varit hans försök att i liten skala betala tillbaka vad AA hade gjort för honom, och uppskattningen av Guds närvaro låg till grund för tolkningen av de 12 stegen. Syftet var ett långsiktigt sponsorskap. ”Det började i liten skala med killarna i vår grupp, men har sträckt sig bortom det då några andra klubbar verkar använda den lilla boken som en studieplan för AA-boken. Efterfrågan är inte stor, men tillfredsställelsen är det, eftersom jag känner att andra får lite hjälp tack vare mitt samarbete med Gud, som fann det för gott att tillåta det.” (3) Efterfrågan var kanske inte så stor under de första månaderna efter bokens utgivning, men den fick en fenomenal försäljningsökning under de efterföljande åren.
Som svar skrev Dr Bob: ”jag uppskattade din lilla bok mycket och vet att den kommer att visa sig vara till stor hjälp för många.” (4)
Under de få åren före hans död visar korrespondensen mellan de båda männen att Dr Bob blev en av bokens starkaste förespråkare. När Webster skrev till Dr Bob om revideringarna i den andra tryckningen tackade han honom för att ha rekommenderat boken till en Mr Ritchey från Fort Lauderdale, som lade en beställning på 50 böcker. Webster såg till att Dr Bob hade god tillgång till böcker för dem som han ville ge den till.
Webster nämnde också att revideringarna i den andra tryckningen gav en mer fullständig täckning av programmet. Tidigare hade han förbisett att kommentera droger, andliga blackouter, mentala fyllor, mentala blackouter, planerade och försöksvis genomförda självmord, etc. Dessa inkluderades i den reviderade boken, liksom kommentarer om sinnesro och en revidering av kapitlet om rädsla i det fjärde steget. (5)
När Dr Bob frågade hur mycket han var skyldig för de reviderade exemplaren fick han veta att de var kostnadsfria. De skickades till Dr Bob som en mer fullständig tolkning av programmet och var avsedda för hans granskning och kritik. Närhelst Dr Bob ville ha fler behövde han bara be om det. Återigen var Webster tacksam för förfrågan från Fort Lauderdale, eftersom ett visst antal måste säljas för att hålla igång det hela. Vi går inte riktigt plus minus noll, men det är en form av sponsorskap, och ekonomin är inte en avgörande faktor så länge vi inte går för mycket back.
Originalet på engelska kan hittas här.
Brev från Bill W till Ed W#
Ed Webster, en av grundarna av Nicollet-gruppen i Minneapolis, började 1942 hålla studieklasser i ”De tolv stegen” för andra medlemmar i den lokala gemenskapen. År 1946 rapporterade The Grapevine att 75 % av gruppens medlemmar hade uppnått tillfrisknande, enligt gruppens egna register. Denna fenomenala framgång tillskrevs till stor del Eds insatser. Ed och Barry Collins, en annan av grundarna av AA i Minneapolis, beslutade att samla föreläsningarna i en liten publikation som ursprungligen bar titeln The Twelve Steps men som senare fick smeknamnet ”The Little Red Book”.
Även om The Little Red Book aldrig officiellt ingick i AA:s kanon av konferensgodkänd litteratur, fick den stöd av både Dr Bob, som var delaktig i dess tillkomst, och av Bill W. Bill W. skrev till Barry Collins om boken från Minneapolis i november 1950:
The Little Red Book fyller sannerligen ett tydligt behov och har stor spridning. Därför är dess användbarhet utom allt tvivel. AA har en given plats för en sådan bok. En dag kanske jag själv försöker skriva en introduktionsbok, vilken jag hoppas kan utgöra ett fint komplement till The Little Red Book. Här på stiftelsen är vi inga poliser; vi är en servicetjänst och AA-medlemmar är fria att läsa vilken bok de vill.
Den här månadens bidrag från arkivet är ett brev daterat den 31 maj 1949 från Bill W. till Ed Webster, där han tackar honom för hans bidrag till gemenskapen.
Originalet på engelska kan hittas här.
Utdrag ur Back to Basics av Wally P. (s. 23 – Utvecklingen av AA:s nybörjarmöten)#
År 1946 gav Barry C. och Edward W. ut An Interpretation of the Twelve Steps of the Alcoholics Anonymous Program, vilken senare fick namnet The Little Red Book. Vid den tiden hade Barry och Ed lett nybörjarmöten i nästan två år i Nicollet-gruppen i Minneapolis, Minnesota.
I författarnotisen står det:
”Tolkningen av de 12 stegen i Anonyma Alkoholisters program utarbetades från en serie anteckningar som ursprungligen användes vid diskussionsmöten om de tolv stegen för nya AA-medlemmar. Den visade sig vara mycket effektiv och hjälpsam. Många grupper antog den genom att använda stencilerade kopior. Efterfrågan på Tolkningen i bokform från både individer och grupper gjorde att en tryckning blev tillrådlig.”
Barry C. och Ed W. fortsatte att ge ut The Little Red Book under de kommande tjugo åren. (Hazelden har gett ut en reviderad version av boken sedan 1957.) Vissa av de senare Coll-Webb-tryckningarna hade ett skyddsomslag med följande inskription:
”Få böcker kan uppvisa en större historia av ödmjukt tjänande än The Little Red Book, med vilken så många medlemmar har tagit sina första lärospån inom AA.”
Detroit-häftet#
Det kom så många nykomlingar under början av 1940-talet att de mer erfarna medlemmarna år 1943 fann att de var för få för att kunna förklara programmet tillräckligt för var och en enskilt, så som de hade gjort när Anonyma Alkoholister först startade. Därför startade man i juni 1943 nybörjarmöten (Beginners Meetings), där en grupp medlemmar med en viss tids erfarenhet av programmet satt längst fram som en panel, vända mot nykomlingarna som alla var samlade i rummet. De läste upp introduktionsmaterial som de hade skrivit och lät sedan nykomlingarna ställa frågor.
Detta material sammanställdes först i Detroit 1943. Ett exemplar av deras material lånades senare och användes av AA-grupperna i Washington D.C., vilket gör att det i den tidiga AA-litteraturen ibland också omtalas som ”Washington D.C.-häftet” (The Washington D.C. Pamphlet). Faktum är att den första tryckta versionen (om än troligen med bara några månaders marginal) sannolikt gavs ut i Washington D.C. Detta häfte publicerades senare även på västkusten, där det ibland är känt under namnet på den ena eller andra orten i den delen av landet. Men ursprungligen var det en produkt av de tidiga AA-grupperna i Detroit, vilket styrks av Detroits historik över hur AA tog sin början i den staden. Det är därför det så ofta kallas för ”Detroit-häftet”.
Denna introduktion till stegen gavs ursprungligen ut som ett tjugosidigt häfte under AA:s barndom, och det är ett utmärkt exempel på tidig, traditionell AA-undervisning. Originalversionen går fortfarande att få tag på från Alcoholics Anonymous of Greater Detroit, 380 Hilton Road, Ferndale MI 48220. Detta nytryck har gjorts utifrån ett originalhäfte.
